Fred och försoningar bröt ut i stora delar av världen när Kalla kriget tog slut. Detta innebar mycket ansträngning och hjälp för att samla in vapen och fredsavtal skulle skrivas under. Även i Sydostasien där Vietnam 1989 drog tillbaka sina trupper från Kambodja kunde man se glimt av fredstid men kriget var långt ifrån över. Detta medförde inte att Kambodja blev ett fridfullt land utan de Röda Khmererna styrde fortfarande koalitionen och efter ytterligare oroligheter tvingade dem den utsatta regeringen till förhandlingsbordet. 1990 började därmed diplomatiska ansträngningar ta form för att få slut på inbördeskriget. En fredsplan upprättades och godkändes av både regeringen och koalitionen. Enligt fredsplanen skulle koalitionens tre grenar bilda ett nationellt råd (SNC) under ledning av Sihanouk. Samtidigt som FNs övergångsmyndighet i Kambodja (UNTAC) skulle övervaka så att freden upprätthölls och att rättvisa val hölls i landet.
UNTAC hade då en hel del framgång då de lyckades driva igenom frågor om mänskliga rättigheter och dörrar öppnades för icke statliga organisationer. 1993 hölls det även val med hela 89,6 % valdeltagande. Valet vanns av Funcinpec som leddes av Norodom Ranariddh vilket ledde till motstånd och det var ännu en gång nära att uppstå ett krisläge. För att lösa krisen utsåg man istället 2 stycken premiärministrar; Norodom Ranariddh som förste premiärminister och Hun Sen som den andra. Detta gjorde att valet senare förklarades som ogiltigt.
FNs nedrustningsprogram samlade även vid denna tid in vapen från landsbygdens milis som fungerat som regeringens försvar mot de Röda Khmererna. Att ta vapnen från dessa bönder ledde till att landet var oskyddat mot attacker. Samtidigt som de Röda Khmererna utnyttjade situationen och upprättade ett gerilla nätverk som spred sig över hela Kambodja. UNTAC som hade som ändamål att återupprätta fred och se till att valen fungerade hade nu misslyckats på båda punkterna.
