Yo-yoings era mellan thailändska och vietnamesiska mästare avslutades år 1864 då Frankrike använde sig av båtar för att skrämma kung Norodom att underteckna ett protektorat. Ett protektorat innebär att en skyddsmakt utövar kontroll över en annan stat. Den franska närvaron bidrog till att kung Norodom kunde vara kvar på tronen trots att hans halvbröder protesterade mot det.

När de franska tjänstemännen i Kambodja började trycka på landet för att få större kontroll över interna angelägenheter tvingades Norodom att underteckna ett fördrag 1984 som gjorde landet till en virtuell koloni. Detta ledde till stora protester och ett uppror bröt ut och slutade först när kungen uppmanade rebellerna att lägga ned sina vapen i utbyte mot en återgång till status quo.

Under de följande decennierna fick fransmännen mer och mer kontroll över den dagliga administrationen i Kambodja vilket ledde till att monarkins symboliska position åter ökade. År 1907 lyckades de även pressa Thailand att återlämna provinserna Battambang, Sieam Reap och Sisophon till Kambodja i utbyta mot att de fick ta över en del av Laos territorium. Detta innebar att Angkor kom under Kambodjansk kontroll för första gången på mer än ett århundrade.

Kung Norodom efterträddes av kung Sisowath (åren 1904-1927), som efterträddes av kung Monivong (åren 1927-1941). När kung Monivong sedan dog valde fransmännen att placera den 19-årige prins Norodom Sihanouk på den kambodjanska tronen. De gjorde detta i tron om att han skulle kunna vara bra för landet vilket skulle visa sig vara helt fel.

Under andra världskriget ockuperade japanska styrkor stora delar Kambodja. Men då Frankrike och Japan var allierade så fick dem ändå behålla kontrollen över Kambodja medan Kambodja ändå var en självständig stat. Under kriget blandades oroligheterna i Vietnam, Thailand och Laos vilket påverkade Kambodja på flera sätt och Japan fick kontrollen över landet. Efter andra världskriget återvände dock fransmännen, vilket gjorde Kambodja till en självständig stat inom den franska unionen. Den omedelbara efterkrigstiden präglades av stridigheter bland landets olika politiska fraktioner vilket gjorde situationen mer instabil.

Efter att landet blivit självständigt kom en period av fred och välstånd i landet som kallades, Kambodjas gyllene år. Det var en tid fylld med kreativitet och optimism bland folket. Phnom Penh växte sig större och starkare samtidigt som templen i Angkor lockade folk och blev det ledande turistmålet i sydöstra Asien samtidigt som Sihanouk var värd för inflytelserika ledare från hela världen.

Bakom hörnet seglade dock mörka moln över landet då kriget i Vietnam sög in granländerna. I slutet av 1952 upplöste kung Sihanouk parlamentet för att söka internationellt stöd för ett självständigt Kambodja. Självständighet inföll den 9 november 1953 och godkändes av Geneve i maj 1954. Detta avslutade bland annat den franska kontrollen över Indokina.

Av rädsla abdikerade kungen från tronen 1955 och lovade att han aldrig mer skulle återvända till tronen. I samma veva tog hans far över makten och fick därmed den högsta politiska makten i landet. Hans nybildade parti, Sangkum Reastr Niyum (Folkets socialistiska gemenskap), vann i valet 1955, alla platser i parlamentet och skulle sedan dominera politiken under 15 års tid.

Även om han fruktade den vietnamesiska kommunisterna ansåg Sihanouk att södra Vietnam och Thailand var hans fiender då båda parter var allierade med USA. I ett försök att avvärja dessa faror, förklarade han Kambodja neutralt och vägrade ta emot ytterligare amerikanskt stöd samtidigt som han nationaliserade många branscher. År 1965 bröt han alla förbindelser med USA då han var säker på att landet konspirerade mot honom. Dessutom gick han med på att kommunisterna fick använda Kambodja i deras kamp mot södra Vietnam och USA.

Sihanouk hårda styre ledde till att folk från alla klasser vände sig mot honom. Då många som drog åt vänstern vände sig mot honom och ett uppror bröt ut 1967 följde han armens råd och förtryckte dessa människor. År 1969 hade konflikten brutit ut samtidigt som fler och fler Vietnameser sökte skydd djupare in i Kambodja. Sihanouks politiska ställning hade också försämrats. Detta till stor del av hand besatthet av att göra filmer istället för att ta hand om viktiga statsangelägenheter.

I mars 1970 hände en historiskt viktig sak. Medan Sihanouk var i Frankrike avsattes han av general Lon Nol, han egen kusin prins Sisowath Sirik Matak och det sägs även att USA var inblandade. Sihanouk bosatte sig då i Peking där han skaffade sig allierade i en kambodjansk revolutionär rörelse som Sihanouk gav smeknamnet De Röda Khmererna. Organisationen blev större och större då många av De Röda Khmerernas soldater ville kämpa för sin konung.

Det var nu dags för ett blodigt inbördeskrig. Sihanouk dömdes till döden i sin frånvaro vilket var en tydlig och överdriven akt av den nya regeringen. Regeringen kom att regera på sina egna villkor under de närmaste 5 åren.  Lon Nol gav direkt de vietnamesiska trupperna ett ultimatum att dra tillbaka sina styrkor inom en vecka annars skulle det blir krig. Eftersom inga vietnamesiska soldater ville återvända till hemlandet för att möta amerikanerna så var detta mer en direkt krigsförklaring. Den 30 april 1970 invaderade USA och södra vietnamesiska styrkor Kambodja för att attackera och få bort de kvarvarande styrkorna. Som en följd av invasionen drog de vietnamesiska soldaterna sig djupare in i Kambodja, vilket ytterligare störde Lon Nols regering. Den lilla arme som försökte försvara Kambodja hade inte en chans utan vietnameserna som gått ihop med de Röda Khmererna intog halva landet och de tog över Angkor 1970.

1969 började USA ett program där de fram till 1973 bombade stora delar av Kambodja vilket medförde att desto fler som miste livet, desto fler anhängare fick de Röda Khmererna. Fruktansvärda strider upptogs och en hemsk tid började för miljontals människor. Många bönder flydde till säkerheten i Phnom Phen och andra städer. De Röda Khmererna gjorde nu allt för att försöka störta regeringen och sammarbetade med Vietnam (även om de inte skulle medge det). Mellan 1970 och 1975 dog hundratusentals människor i striderna. Som ledare för de Röda Khmererna stod nu Pol Pot och Leng Sary som tidigare flytt till landsbyggden under 60 talet. De rörde sig nu sakta mot Ho Chi Minh tillsammans med de vietnameser som stannat i landet. Pol Pot kommer senare att bli känd som en motståndare till Vietnam vilket han tydligt visade genom att avrätta sina allierade vietnameser.

Under tiden blev Lon Nols regering allt mer impopulär på grund av den otroliga korruption som rådde. Lon Nol var allmänt känd som en ineffektiv ledare besatt av vidskepelse, förmögenhet och mystiska korståg. Trots massiva amerikanska insatser och ekonomiskt stöd, lyckades Lon Nol aldrig vinna mot de röda khmererna. Lon Nol flydde landet i början av april 1975. Den 17 april 1975 överlämnades Phnom Penh sedan till de Röda khmererna och förlusten av landet var stor.

Röda Khmerernas revolution

Så snart de Röda Khmererna tagit kontrollen över Phnom Penh skedde det drastiska omstruktureringar. Planen var att snabbt omforma samhället till ett bondedominerat kooperativ. På bara några dagar hade varenda person som bodde i Phnom Penh och kringliggande städer blivit slavar som tvingade arbeta långa dagar. Samtidigt stängdes landet av från omvärlden, valutan byttes ut, posten stängdes och man förklarade detta år som år noll.

Enligt Pol Pot var inte de Röda Khmererna enade utan det fanns stridande trupper inom organisationen. Därför avrättades alla statsmän och militärer som förknippades med Lon Nol direkt efter övertagandet av staden. När det var avklarat riktades uppmärksamheten mot de omgivande zonerna och general Ta Mok skickades ut för att rena befolkningen, varav tusentals dog. Man såg till att stärka landet innan man vände sig mot öster 1977 där många dödades och sedan startade ett öppet inbördeskrig. Under tiden flydde många av ledarna i öster till Vietnam där de formade en ny regering i Vietnam 1979. Folket var nu helt försvarslösa och pryddes med blå Kramas som är en sjal som symboliserade att de var revolutionens fiender och skickades nordväst för att dö men räddades av en Vietnamesisk invasion.

Det är fortfarande ingen som vet exakt hur många som dog under dessa 3 år men det sägs att det handlar om miljontals människor. De flesta dog av avrättningar med övriga dog av sjukdomar och svält. Under dessa år levde folket under fruktansvärda förhållanden och även dem som stödde de Röda Khmererna vände sig emot dem men ingen hade möjlighet att göra något åt det förrän räddningen från Vietnam kom.

Relationen mellan Kambodja och Vietnam har historiskt sett varit mycket spänd. Vietnameserna har sakta men säkert rört sig söderut och tagit sig in på Kambodjas territorium. Trots att de två kommunistiska parterna hade kämpat tillsammans så har det hela tiden funnits spänningar mellan dem. Från 1976 till 1978 bidrog de röda khmererna till en rad gränsöverskridande sammandrabbningar med Vietnam och ansåg att Mekong Delta nu tillhörde Khmer Imperiet. Deras intrång på den vietnamesiska gränsen bidrog till att hundratals civila dog.

Det ledde till att Vietnam inledde en invasion av Kambodja den 25 December 1978 vilket fick Pol Pots regering att störta bara 2 veckor senare. För att komma undan Vietnameserna flydde de röda khmererna västerut från Phnom Penh med så många civila som de kunde ta. De flydde genom djungeln och över bergen längs den thailändska gränsen. Vietnameserna installerade då en ny regering ledd av flera tidigare Röda khmereriska officerare, däribland nuvarande premiärministern Hun Sen, som hade hoppat av och hjälpt Vietnameserna sedan 1977.

Röda khmerernas beskyddare, de kinesiska kommunisterna, slog tillbaka och anföll Vietnams nordligaste gräns i början av 1979 i ett försök att köpa deras allierade tid. Det misslyckades och efter bara 17 dagar fick kineserna dra sig tillbaka efter att Vietnameserna återigen haft övertaget. Vietnameserna arrangerade därefter en rättegång där Pol Pot och Leng Sary dömdes till döden för folkmord.

När det värsta var över försökte den traumatiserade befolkningen febrilt söka efter överlevande familjemedlemmar. Miljontals människor hade flytt från sina hem och var tvungna att gå hundratals kilometer över hela landet. Eftersom stora lager med förstörts och skördar lämnats att vissna drabbades landet av en utbredd hungersnöd under 1979 och 1980.

När konflikten lagt sig tog Sihanouk över att leda landet med en militärisk och politisk front. Sedan skickade även Brittiska regeringen hjälp till Kambodja för att man skulle kunna rensa bort alla de minor som fanns. Dock finns det än idag kvar många minor på olika platser vilket kan vara bra att tänka på när man åker hit.

Ändå var Kambodja stängt för västvärlden under stora delar av 1980 talet. Detta berodde på att Vietnameserna invaderade Kambodja 1984 vilket ledde till kraftiga konflikter mellan dem och de Röda Khmererna. Under den här tiden la båda sidor återigen ut tusentals minor runt om i landet vilka ledde till att många dog. Även om 1980 talet inte var lika farligt som 1970 talet så var det många som led och dog under den här tiden.

Fred och försoningar bröt ut i stora delar av världen när Kalla kriget tog slut. Detta innebar mycket ansträngning och hjälp för att samla in vapen och fredsavtal skulle skrivas under. Även i Sydostasien där Vietnam 1989 drog tillbaka sina trupper från Kambodja kunde man se glimt av fredstid men kriget var långt ifrån över. Detta medförde inte att Kambodja blev ett fridfullt land utan de Röda Khmererna styrde fortfarande koalitionen och efter ytterligare oroligheter tvingade dem den utsatta regeringen till förhandlingsbordet. 1990 började därmed diplomatiska ansträngningar ta form för att få slut på inbördeskriget. En fredsplan upprättades och godkändes av både regeringen och koalitionen. Enligt fredsplanen skulle koalitionens tre grenar bilda ett nationellt råd (SNC) under ledning av Sihanouk. Samtidigt som FNs övergångsmyndighet i Kambodja (UNTAC) skulle övervaka så att freden upprätthölls och att rättvisa val hölls i landet.

UNTAC hade då en hel del framgång då de lyckades driva igenom frågor om mänskliga rättigheter och dörrar öppnades för icke statliga organisationer. 1993 hölls det även val med hela 89,6 % valdeltagande. Valet vanns av Funcinpec som leddes av Norodom Ranariddh vilket ledde till motstånd och det var ännu en gång nära att uppstå ett krisläge. För att lösa krisen utsåg man istället 2 stycken premiärministrar; Norodom Ranariddh som förste premiärminister och Hun Sen som den andra. Detta gjorde att valet senare förklarades som ogiltigt.

FNs nedrustningsprogram samlade även vid denna tid in vapen från landsbygdens milis som fungerat som regeringens försvar mot de Röda Khmererna. Att ta vapnen från dessa bönder ledde till att landet var oskyddat mot attacker. Samtidigt som de Röda Khmererna utnyttjade situationen och upprättade ett gerilla nätverk som spred sig över hela Kambodja. UNTAC som hade som ändamål att återupprätta fred och se till att valen fungerade hade nu misslyckats på båda punkterna.

De Röda Khmererna försvann in i djungeln när Pol Pot regeringen störtades av Vietnameserna 1979. Gerillan bojkottade sedan valen 1993 och bröt mot fredsförhandlingarna som skulle skapa ett eldupphör mellan parterna. Efter en tid valde ca 2000 personer i gerillan att hoppa av vilket gav hopp om att konflikten skulle minska. Men man tvingade avhopparna att nu istället slåss mot sina gamla kamrater vilket ledde till att konflikten ökade. 1994 valde de Röda Khmererna en ny taktik som riktade sig mot turister. Denna taktik var förödande för de turister som hamnade i Röda Khmerernas grepp. Detta ledde till att även regeringen ändrade sin taktik till en mer lindrig.

1996 fördömde Pol Pot broder nummer 3 i de röda khmererna hierarki Leng Sary, för korruption. Han ledde därefter flera avhopp av soldater och deras anhöriga från Pailin området. Denna del av landet är rik på ädelstenar och timmer vilket länge hade varit den ekonomiska hjälpen som höll de Röda Khmererna kvar. Detta i kombination med att regeringen nu bara behövde skydda en front visade på att inbördeskriget höll på att nå sitt slut.

1997 beordrade Pol Pot en avrättning av Son Sen, försvarsministern i Röda Khmerernas regim, och många av hans familjemedlemmar. Detta ledde till en kupp inom Röda Khmererna ledarskap, och Ta Mok tog kontroll. Pol Pot avled sedan 1998 i Röda Khmerernas fångenskap.

1998 var det även ett val som visade att CPP (Cambodia People Party) nu var den dominerande kraften i det kambodjanska politiska systemet. Det internationella samfundet började öka på trycket och man inrättade en form av krigsförbrytartribunal för att ställa de återstående Röda Khmererna inför rätta. Denna rättegång administrerades av FN vilket gav blandade känslor inom CPP. Samtidigt som FN tvivlade på att rättsväsendet i Kambodja var sofistikerat och opartiskt nog att själva kunna övervaka en så stor rättegång. Då båda sidor kände misstro till varandra blev kompromissen en blandad skiljedomstol bestående av tre internationella och fyra kambodjanska domare. Sedan skulle det krävas en majoritet av två plus tre för att en dom skulle kunna beslutas.

2002 var första gången som ett riktigt val hölls vilket visade på att en demokrati började ta form. CPP fortsatte ha den politiska makten på lokal och regional nivå och endast med kollektivets val skulle detta grepp lossas. De nationella valen i juli 2003 utgjorde dock en förskjutning i maktbalansen. Man kom då överens om en kompromiss i politiken då två partier gick samman för att politiken skulle bli så bra som möjligt med en enad front.